Strömming
När isarna lämnar Bottenviken startar årets strömmingsfiske. Redan i april sätter våra fiskare garnen i havet för att kunna leverera strömming till salterierna. Huvuddelen av denna strömming går till surströmmingsproduktionen. Resten går till färsk strömming för konsumtion och inläggning av saltströmming.
Vildlax
Våra stora vattenrika naturälvar efter kusten rinner ut i havet. Det är i det här geografiska området som mer än 90 procent av den vilda laxen reproduceras. Laxarna vandrar söderut efter Norrlandskusten till södra Östersjön för att växa sig större och merparten av dem kommer varje försommar upp till sina födelseälvar för att leka och reproducera sig.
Traditionen av fiska lax vid kusten har anor sedan medeltiden. En stor del av älvarnas nedre del stängdes förr av med pålverk, så kallade karsinafisken, ett andelsfiske för markägare med enskilda vattenrätter. Under krigsåren fångades enorma mängder med lax eftersom knappt något fiske bedrevs i Östersjön.
Numera är älvarna avlysta för fasta fisken och få reglerade fasta fisken finns vid älvmynningarna och i dess närhet. Fredningstider vid nationalälvarna Torneälven, Kalixälven och Piteälven begränsar fisket ytterligare genom att laxfisket endast får bedrivas under några veckor med start efter mitten av juni. Fastställda kvoter av vild och odlad lax bestäms årligen av EU för berörda länder och fördelas i Sverige med stöd av forskningen, med närhet till reproduktionsälvarna.
Kraftiga begränsningar av havsfisket i södra Östersjön har på senare år medfört att uppgången av lax till våra stora älvar har ökat markant. Kalixälven har de senaste tio åren överstigit MSY-målet för maximalt uthålligt uttag på 75 procent och den mer laxrika älven Torneälven närmar sig detta kapacitetsmål för reproduktion av vildlax.
Luleälven är en viktig vattenkraftsresurs i den svenska energiproduktionen men älven stängs av för vandrande lax vid Bodens kraftstation. För att kompensera detta åläggs kraftbolaget i vattendomar att sätta ut 2-åriga smolt, årligen 550 000 laxar och 125 000 havsöringar. Efter ett par år i södra Östersjön återvänder de odlade laxarna till sin hemmaälvs särpräglade vatten och fiskas då av kustfiskare och sportfiskare.
Siklöja
Det professionella siklöjefisket är ett intensivt fiske mellan 20 september till slutet av oktober. Under fem veckor kan siklöjan fiskas efter Norrbottenskusten. Trålningen, som står för nästan hela fiskevolymen, sker endast på väl avgränsade områden och antalet licenser för trålning är begränsat till 35. Tillsammans med forskare har yrkesfiskarna utvecklat trålarna, där selektiva rister (grindar) gör det möjligt för unga smålöjor och annan yngelfisk att smita ut och slippa bli fångade.
Den totala mängden siklöja som fångas är cirka 1300 ton per år. Ungefär hälften är honor och hälften hanar. Från honorna kläms löjrommen, närmare 100 ton per år. Trålfisket efter siklöja certifierades som god fiskeförvaltning och hållbart fiske av MSC den 2 juni 2015.
Norrbottens Kustfiskares PO har självförvaltning av fiskeresursen, i samråd med Havs- och vattenmyndigheten och med stöd av forskningen på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Sedan sekelskiftet är siklöjebeståndet noga kartlagt när det gäller fiskeansträngningen i förhållande till beståndet och dess utveckling. En mängd små och större prover tas årligen under den korta fiskesäsongen och ett provfiske med laboratorieutrustning på fiskebåtar genomförs före och efter fiskeperioden. Fiskbeståndets sammansättning och status följs noggrant av landets marina forskare för att säkerställa ett hållbart fiske.
Trålområdena är reglerade i Fiskeriverkets förordningar och i Havs och vattenmyndighetens trålfisketillstånd som yrkesfiskarna erhåller. Vissa delar av skärgården är avlysta från trålfiske för att minska störningar på siklöjans lekområden. Trålningen genomförs företrädesvis på vattendjup mellan 10-40 meter. Varje år sker en dialog mellan NKFPO, Sveriges Lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten om vilka anpassningar som behöver vidtas på kort och lång sikt utifrån beståndsutvecklingen.
